Branstrom

Efter att ha sagt adjö till de som betyder mest för mig (personalen på chaplin. Seriöst, vi hade ett hjärtvärmande avsked) drar jag nu till Skellefteå.

Synes, god jul.

Kram
/Jonas

Mina kära vänner. Det finns en särskild tid som alltid, i mina ögon, är speciell. Tiden som bringar hopp, får människor att tillsammans älska och hylla hela vår existens. Tiden är givetvis sommaren och inte denna pisshögtid som vissa kallar julen. Om julen vore en film skulle den utan tvekan vara troll 2 eller komodo. En brutal katastrof. Det som skiljer tomtens årstid från filmer är givetvis presenter (och julbord, men mest presenter). Här är då min önskelista och eftersom min födelsedagslista var fokuserad på materiella ting till lägenheten får jag nu önska mer... ideologiska ting.

1. Fred på jorden. Jag vet att det är naivt men jag vill uppnå detta mest för att alla as till "skönhetsdrottningar" ska hålla käften.

2. Ni kanske tyckte att jag började väl hårt men håll i hatten för min nästa önskning är: Magiska tallrikar som diskar sig själva. Jag vet vad ni tycker "hur är självdiskande tallrikar bättre än fred på jorden?". Enkelt min kära läsare; all världens problem kan i huvudsak förenklas till sexuell frustration vilket kan försvåras till att kvinnor vägrar sex då männen inte diskar vilket gör lösningen väldigt enkel: vi måste ha magiska tallrikar.

3. Ni kanske tycker att jag är ovanligt naiv och omogen idag men vänta till min nästa önskning som räddar steken: Självkokande spagetti. Önskningen är ovanligt filantropisk och faktiskt väldigt bra. Om spagetti kokade sig själv skulle folk aldrig gå hungriga vilket skulle lösa problemen i Afrika. Ni kanske tror att världens hungerproblem inte baseras på folks förmåga att koka deg från Italien men ack vad fel ni har. Ni kanske frågar efter källor? Det finns mer i detta liv än källor min gode vän.

Som alltid runt julen fylls jag av en outörstlig vrede. En djup avsky mot allt vad julmusik och Christer Sjögren heter. Därför vill jag i vanlig ordning rikta mina ovänligaste hälsningar mot Christer och önska han all cancer och HIV världen kan erbjuda.

Tack för mig.

Ni som följt den här bloggen ett tag eller ni som kanske har läst ett inlägg eller två vet troligen att jag är en idiot. Nu pratar vi inte vanlig "en alien våldtog mitt rektum" idiot utan en helt ny, framavlad, typ av idiot. Jag är så satans dum att framtidens människor kommer ha mig på stora plakat med texten "du är iallafall inte den här snubben".

Jag och Erik turnerar runt på ica. Pratar om diverse saker som är aktivt orelevant för alla andra. Jag finner mig framför godiset och med en stundande tenta är det det enda stället som faktiskt gör mig glad. Godis. Jag tar en briopåse och går till kassan. Erik betalar och jag fumlar efter min börs när jag känner ett prasslande i min rockficka. Det är briopåsen jag nu, omedvetet, håller på att snatta. Vad ska jag göra? Antingen går jag ut med briopåsen och blir samhällets fara nummer... x... lågt iallfall men det hör inte hit. Eftersom jag är en idiot men inte just den snubben tar jag upp påsen och ursäktar mig till kassörskan. Jag ursäktar mig länge och kassörskan blir mer och mer besvärad. Hon tittar inte ens på mig nu och i ett desperat försök att byta ämne letar jag efter någon annan. Erik har flytt och dom andra i kön verkar inte riktigt sugna på en konversation. I tystnad och skam betalar jag och lämnar stället.

"Du sprider en aura av awkward vart du än går"
- Erik Müller-Sandvik

Fick ett brev från försvarsmakten vilket aldrig riktigt är uppskattat. Har tydligen blivit krigsplacerad. Det här är dåliga nyheter dels för att jag hatar försvaret och dels för att mitt sug på att bli mördad i någon konflikt är nästan lika stor som min önskan att föda upp skunkar. När kriget kommer, som min fänrik ofta sa, ska Jonas inte stå först i ledet utan snarare smidigt slinka ut i skogen och gömma sig under en gran. Jag gillar ju Sverige men mest bara som kompis och är inte helt såld på idén om att dö för andra.

Scrubs har börjat om och man börjar undra om dom har fått en stroke. Det är så brutalt osammanhängande att jag faktiskt hoppas att serien förstör skådespelarnas resterande karriärer.

En av anledningarna till att Svenskan inte var den hög av awesome jag hade trott var att merparten av den litteratur som diskuterades var antingen Twilight eller Harry Potter. Försöker inte basha folk som läser dessa böcker men såg en sak idag som på riktigt skrämde livet ur mig.

Cullenism

Twifans. Vill inte säga att dessa personer definitivt är galna men kom igen. Om det första man måste göra är att dementera religionsryktena borde man verkligen försöka byta loggon "Cullenism - My new religion". Första stycken förklarar allt med vinnande citat som: "Cullenites [...] appreciate the values and ideals represented by the Twilight series"

Hela stället ger vibbar som bara kärringar med 50+ katter lyckas ge. Sidan stinker av folk som scientologerna troligen inte vill associera sig med. Tycker ni jag är hård?

"TwiChurch will be held every Sunday at 8pm PST/ 9pm MST/ 11pmEst"

Undrar vad dom gör på dessa möten och undrar hur många som kommer levande därifrån.

Ville avsluta med några citat från underrubriken "cullenism" men hela soppan är fruktansvärt rolig och borde läsas i sin helhet. Bokens populäritet är så omfattande att de extrema fansen inte behöver leta efter varandra. Försöker givetvis inte jämföra dessa fans med dom på universitetet men i fortsättningen då folk frågar om jag vill se nya twilight-filmen kommer jag säga "nej tack, jag är ateist".

Mina kära vänner och bekanta. Mina låtsaskompisar och hjärnspöken. Jag är tillbaka efter en helg som minst sagt kan beskrivas som stökig och fantastiskt rolig. Måste göras om.

Har tidigare hävdat att jag fått en släng av mjölkallergi vilket mest troligt också är fallet men innan jag slänger alla Mamma-mu relaterade produkter vill jag först skaffa lite mer empiriskt stöd. Om det är så att jag nu inte tål laktos längre borde det finnas något bra test för detta som är lite mer rock n' roll än läkarbesök men lite mindre dödsförakt än en spruta laktos i armen. Jag ska dricka en milkshake vilket borde ge mig ett slutgiltigt svar. Återkommer med resultatet.

Ja just ja. Rubriken. Kolla upp den, namnet leder er till en skiva som är helt fantastisk. Dock måste den lyssnas från början till slut för bästa effekt.

Mja, exakt vad titeln säger. Är bjuden på en hotellnatt i detta paradis av paradis. Mitt jobb är fantastiskt!

Tjernobyl.

Ursäkta underrubriken men visste inte hur jag smidigt skulle byta från en norrländsk idyll till ett radioaktivt bromsspår. Nåja. Började diskutera saker runt det här med en klasskamrat vilket fick mig att slå upp staden i google earth. Dom har censurerat själva stadskärnan vilket är väldigt upprörande. Visserligen kan man se fotografier från själva reaktorn och andra saker. Vissa bilder borde hamna under rubriken "Börje och Ingas svampplockning våren 2003" men det spelar ingen roll. Det är uppenbarligen en konspiration, vi ska inte se alla muterade och groteska djur som famlar omkring där med spontana tänder och banjos. Jag kräver rättvisa.

Jag har en smygande misstanke om att min mage börjar säga ifrån. Tror jag har blivit laktosintolerant vilket inte är en fruktansvärt bra nyhet. Jag har sett det på två sätt:

a) Jag får inte dricka mjölk vilket utesluter alla grymma kombinationer som bullar och mjölk, wienerbröd och mjölk, korv med bröd och mjök och mjölk och bullar. Fantastiskt tråkigt att eliten av all mat måste ignoreras för resten av livet. Det går inte i praktiken att äta bullar utan ett mjölkglas. Helt omöjligt.

b) Jag har fått en ursäkt att bara dricka cola. Tänkte länge på vad jag skulle ersätta mjölken med. Var länge inne på Baileys eller kanske någon fin Chardonnay. Men vin och bullar är nog vad Hitler njöt av efter en hård dag av vansinne. Det fick bli cola vilket, helt logiskt, borde innebära att jag nu är en professionell läskedrickare. Har varit nere i farmarligorna hela livet men har pga. allergi fått ett gratiskort till a-laget med alla woware och cs-nördar. Fantastiskt.

Btw. Modern Warfare är awesome. Regerar på internet.

Kan inte blogga. Har sett Moon. Helt tom i skallen, thunderstruck. Satan så bra film.

Idag utanför systembolaget var folk förbannade. Ett kollektivt engagemang på tre stycken försökte förtvivlat rädda denna arma civilisation. Nobelt tycker vissa. Jonas den enerverande fittan tyckte annorlunda. Ställde min påse på marken, tog av mig väskan. Tittade undrande på tidningarna och namnunderskrifterna. Jag ville bli sedd och uppmärksammad. Det blev jag. En 40-årig medmänniska med en näve gott och blandat initierade samtalet.

- Hej, du är välkommen att skriva på för jobben.

- Mja, vi får se. Kostar det 20 kr?

- Kommunfullmäktige vill skära ner den offentliga sektorn med 30 miljoner. Det är alltså skola, äldrevård och liknande! Han pratade med en treåring, det var uppenbart.

- Okej, när ska dom göra det då?

- Röstningen är nu på onsdag och vi ska ordna en motdemonstration för att försvara jobben! Vi står på arbetarnas sida. Han tuggade extra hårt på sötlakritsen, ställningstagandet var tydligen väldigt viktigt.

- Jaha, men kan inte dessa nedskärningar vara relevanta? I skolan till exempel har vi sett ett svikande elevunderlag under flera år vilket inte kommer bli bättre inom de närmsta tio åren. Det kombinerat med en lågkonjuktur kan tyckas rättfärdiga vissa nedskärningar?

-Tysnad- Efter ett tag började jag räkna.

3... 4... - mannen börjar tugga igen och tittar nu direkt på mig- 5... 6..

- Näe.

-Tystnad-

-Nähäpp.

Jag samlade ihop mina tillhörigheter, sa "ha en bra dag" och gick till bussen.

Jag är inget mattegeni. Tvärtom. Mina kunskaper inom matematiken sträcker sig inte längre än att jag fortfarande undrar vad den förbannade liggande stolen är. Katastrof. Idag försökte jag besegra problemet; räkna enkel procent med djupt ologisk metodik. Vad är procent? Tyvärr funkar inte djupa existentiella frågor på matteformler och det hjälpte inte att mina uträkningar såg ut såhär:

320 -> 360 är en ökning på... öööö. 40? 40. vilket borde ge en procentuell ökning på hmm. 320/360? 360/320? 320/40.? = :( Jag slutade efter att miniräknaren idiotförklarade mig och emigrerade. Skrek några könsord efter den och gav upp.

Bestämde mig för att använda en livlina och ringde en vän.

- Mmmm?
- Du vet att jag är ett mattegeni va?
- Jaja
- Jag skulle aldrig glömma något gemene man borde ha lärt sig i årskurs 6
- Nej nej.
- Hur räknar man ut procent?
- Hur menar du?
- Procent.
- ?....! Herregud Jonas.

Universitetet äger.

Jag följer 82 kanaler på youtube. Vissa av dom postar inte jätteofta vilket kanske lämnar hälften som är riktigt aktiva (2-3 videos/vecka). Det är inte ett problem än så länge men en kanal har varit väldigt svår att följa. Varje gång jag trycker på prenumerera-knappen fylls min inkorg av nya videos dagen efter, andra användare trängs undan väldigt fort och all tid går åt till diverse nyheter. För att motverka problemet har jag nu startat ett till konto på youtube för att kunna följa det där andra kontot utan katastrofala problem. Newsfollower1. Jag vet, ganska bögigt men var antingen det eller newsfollowerify. Lätt val.

D står såklart för pank. Jag är fantastiskt pank, igår sålde jag mina kläder och gick omkring i en tunna. Idag sålde jag den för ett dåligt skämt och en fiskpinne, nu är jag hungrig och naken.

Det har varit en hård helg, ungefär som då de allierade stormade Normandie. Fast studentversionen. Fredagen bjöd på en ovanlig syn. Jonas sadlade om och blev bartender. Med en djup förakt för vad begreppet småtimmar egentligen borde innebära serverade jag öl, drinkar och diverse micrad mat till studenter som tydligen inte ville leva längre. En snubbe hängde av sina byxor i garderoben, en annan tyckte det var jävligt bra att inga invandrare jobbade och en tredje hade tydligen sålt all skam i kroppen till någon bättre behövande.

Redaktionen tog ett sabbatsår men blev less efter en dag.

Jag hade en lugn lördag med få sociala inslag. Försökte med outtröttlig entusiasm ta ännu ett steg mot ett totalt förtvinande. Ger tydligen inte upp förän benen inte längre orkar bära min snart enorma överkropp. Somnade fem och vaknade åtta av ett mystiskt djungelljud. I drömmen bankade folk på stora trummor medan apor skrek en djup och hjärtskärande ångest. Tydligen hände någonting hemskt och insåg medan jag sakta återvände till verkligheten att trummorna kom från väggen och apan var min grannes flickvän. Vad gör man? Efter tre timmars sömn är hjärnan inte ett strömlinjeformat höghastighetsvapen. Jag bankade ursinningt på väggen men mina ansträngningar var förgäves, gav upp när jag insåg att jag omedvetet hade skapat en baktakt.

Plan B tog längre tid att formulera och jag slets mellan att skrika "håll för fan käften Jenna Jameson din smutsiga slyna" och att vackert knacka på dörren med ett fantastiskt morgonstånd och fråga om man fick vara med. Jag valde mittenvägen och använde mina öronproppar. Det blockade kvinnans hysteriska skrik men inte deras nu avtagande trumsolo. Jag gillade inte att höra deras tempoväxlingar och deras imponerande slutspurt innan allt abrupt blev tyst.

Sedan drömde jag om Jonas Bränström som gerillakrigare. Var rätt underhållande.