Branstrom

Första dagen på universitetet och det känns som om jag är med i sound of music, ni vet, då alla är skitglada och dansar runt i en lsd-tripp på någon fin bergssida. Klassen verkar skitsoft och lärarna bra.

Det jag egentligen vill berätta om hände idag runt elva-tiden. Tobbe det satans aset vägrade dricka kaffe med mig så jag var dömd att dricka kaffe ensam. Jag läste en tidning som jag redan läst en gång och var allmänt uttråkad. Om ni tänker er att jag är Richard Gere eller någon annan känd hunk och att jag inte längre är i världen utan i hollywood. I en film. Kameran panorerar sakta till vänster medan en kvinna som är utanför bild säger:

- Mind if I sit here?
- No, not at all. Please sit down. Richard tittar inte ens upp från tidningen utan tar iskallt en klunk till från det allt för varma kaffet.

-tystnad-

Richard sneglar på det mest ocreepiga sätt som finns över kanten på tidningen och blir våldsamt förälskad. Kvinnan packar upp sin dator och startar den. Okej okej, det här låter som en dålig porrfilm men ha lite tålamod.

- Uhm, excuse me. Do you know anything about computers?
- Yeah, I'm not a blackbelt but I can probably help you out.

Hennes trådlösa internet funkade inte av någon anledning. Richard som nu blygsamt försöker flexa sina biceps och skjuta henne med "the sex ray" kan tyvärr inte ordna det eftersom datorn är på ryska. Han skulle säkert inte kunna det i vanliga fall heller, men det är knappast relevant.

Vi kallpratar ett tag och världens annars smågråa sken byts ut till ett rosa fluff. Nu i efterhand tror jag att hon försökte få mig att gå på museum med henne eller liknande. Hon ville ha någon som kunde visa henne runt men Richard spelar inga spel. Han är en straight shooter, en maverick och en gentleman.

Hon gick, till synes motvilligt. Richard som egentligen är en idiot av rang frågade inte ens om hennes nummer.

Imorgon börjar skolan. Det är sant, jag ljuger inte. Imorgon är det allvar. Nu är flummet med bokanalyser och svåra poeter slut. Den humanistiska och klart underhållande undervisningen är över. Vad gör jag nu? Ska Jonas bli allmänbildad? Icket. Nästa gång vi ses är jag lika halvkorkad och flummig som förut men med en liten ändring. Nu blir jag stekare. Backslick och hela jävla rasket. Nästa gång vi ses får ni troligtvis en allt för dyr champagnekork i nyllet. Sedan får ni lyssna på en smärtsam utläggning om hur socialdemokraterna är ondskan själv.

I andra nyheter så är jag fruktat bakis. Alkoholens fel. Typiskt.

Reklamen på spotify håller på att ge mig hjärnblödning. Alltid något universiellt as som vill bjuda in till någon whiggerfest. Jävla kuksugare. Det finns en speciell plats i helvetet för dessa, strax till höger om våldtäktsmännen. Just till vänster om baren. Där står de och får smällare uppkörda i röven. Ni kanske undrar hur jag vet detta? Om ni youtubar "sounds from hell" får ni höra en äkta (läs ÄKTA) inspelning från helvetet. Det är inget skämt. Givetvis har jag analyserat detta med stor iver och lyckats göra en karta över helvetet:


Ja som ni ser. Det är inga konstigheter, bara evig tortyr.
1. Reception, ställ dig här.
2. Entréhall och förolämpningsvortexen. Här får du stå i diverse köer medan en vortex skriker könsord efter dig. Efter en sortering kommer du till en av flera rum.
3. Här är alla onanister och gluttare. Straffen varierar men generellt kan man säga att du kommer ha ganska otrevligt här.
4. Här sitter lucifer som chillaxar och retar dig medan han äter B&J och kanske slänger halva för att han är mätt.
5. Onödiga vinddrag och gnisselrummet. Här försöker du sova, men det går inte. Grannar spelar hårdrock och har efterfest medan du har tenta/jobb dagen efter. Här hamnar folk som smaskar på biosalonger och andra ligister.
6. Det här rummet är tomt för ombyggnad. Var tidigare fylld med ateister och andra liberala men de vart för många så just nu är de i lucifers tjocktarm.
7/8. Här hittar du de ondaste av de onda. Behöver inte nämna några namn, du vet precis vem som är här... Ja precis. Just dom. Smällare i röven.

Ack vilket beroende. Har sjunkit djupt ner i doctor who träsket. Angenämnt men farligt. I andra nyheter bävar jag inför skolstarten. Nationalekonomi kan fan inte vara lätt. Har alltid sett ner på ekonomer, smutsigast på universitetet och ironin ville inte bättre. Nu är jag en av dem med backslick och smått putande läppar. Kläder med den där konstiga krokodilen på och skor som räknas som trafikfaror på soliga dagar. Jag kommer gå från en humanistisk flummare, feminist och allmänt pk till en jävla yuppie. Kan inte vara bra för karman.

Inlägget blev så jävla långt så måste dela upp det. Du orkar inte läsa hela. Håll utkik efter nästa del ^^ Tell your friends.

Jag är jävligt bra på att tvätta. Ni borde se mig, är som en kemist där jag står och kultiverar nya tvättmedelskombinationer. Denna talang har dock lett till vissa, inte lika bra, sidoeffekter. Jag har fått hybris. När man är en sådan veteran inom konsten av rengöring och torkning av kläder börjar man sukta efter mer. Man vill ha utmaning. Härom kvällen började jag rutinmässigt tvätta mina sängkläder. Dessa är givetvis inte smutsiga eftersom jag inte alls dreglar eller fiser i min säng. Men jag tvättar dom likafullt för att uppehålla någon slags status, en yttre front av renlighet om ni så vill. Nåja, jag bestämde mig för att ta alla mina sängkläder och tvätta skiten ur dom. I min enfaldhet glömde jag att de kapar strömen till torkskåpet klockan 22:00 vilket gav solida 30 min till torkning. Illa.

Allt var sjöblött. Hängde upp allt på min egen torkställning men allt var förgäves. Som en modsluten och smått handikappad bäver provade jag sängen. Som sandpapper. Jag vände på madrassen. Kollade om sängkläderna kanske bara var fuktiga nu. Allt förgäves. Vilket öde. Sängdags gick från ett mysigt nannakuddande till en upplevelse inte långt från auswitch.

Skrev ett långt inlägg vilket bara försvann. Ska skriva det igen imorrn, blev för förbannad nu. Givetvis skyller jag på 9/11.

Jag hade tänkt skriva ett långt och krångligt inlägg om min förmåga att få kastruller att läka. Tänkte lägga upp det såhär:

Jag fick två släktklenoder av min mormor, en stekpanna och en kastrull. Medan jag vördnadsfullt har vanvårdat dessa har de, helt utan min inblandning, gått sönder. En gick handtaget av på och kastrullen började rosta. Under sommaren hände något magiskt. Den rostiga ringen började blekna och nu är den helt oförklarligt borta. Givetvis är det magiska grejjer som händer här.  Antingen mormors ande med himmelsk svinto eller någon annan oförklarig husfru.

Nåja, hade tänkt fortsätta så ett tag tills jag blivit less men insåg medan jag skrev att rosten inte var rost utan bara lite bränt där i botten vilket jag kokade bort under alla mina nudeleskapader. Så historien föll ganska platt.

Peace.

Följande dialog är från Ica mellan två medarbetare. En tjugotreåring och en 40~... uhm... ja. Åring.

- Jonas, vet du! Måste bara säga det här till dig. Kvinnan går med ett extremt glatt leende fram till den stackars pojken som fyller på festis.
- Vad? Tankarna börjar flyga och jag undrar vad jag riktigt har gjort nu.
- Min dotter tyckte du var väldigt lik snygg-Erik. Hon ler och väntar på respons vilket uteblir eftersom pojken nu är tjugo mil bort.

Vem faan är han? Genast gick associationerna till lill-Erik i bert. Sedan började jag scanna runt och undra vilken, tydligen central, mediafigur jag missat. Jag fick panik.

- Ööööö. Klämde jag modigt fram medan hennes leende sakta bleknade. Hon blev allvarlig.
- Vet du inte vem snygg-Erik är? Det måste du ju veta...
- Öö-
- Han i EMD.
Nu var jag med.
- VA? Men satan. *skratt* Jävla EMD.
- Jaaa alltså. Hon tyckte det.
- Jaha.

Jag gick in på lagret och funderade på vilken gud jag förargat iochmed att jag tydligen frambringar associationer till den enorma hög med kräk som är EMD.


Jag är skeptisk.

PS. När det kommer till att lista årets största händelser kommer troligen deras stulna dator hamna först. Jag menar, är det någon jag helt seriöst skulle vilja tacka med blommor och applåder är det han/hon/dom som snodde den. DS.

Det är sant. Ojoj, det är så sant. Jag hittade min kärlek på internet. För en del kan det verka konstigt, för andra kan det verka rent ut sagt dumt. Ni kanske säger "Det är bara en hög av trä, stoppning och tyg" eller "Sluta med det där, du stör grannarna". Men vem är ni att döma mig?

Den ska bli min i all sin fantastiskhet och brutala charm. Jag ska ligga på den och vackert viska mina små hemligheter, välja mina ord under en brasas sprakande sken. Medan vi gottar oss och bara är nöjda av att vara vi kommer ni säkert att vilja att jag gav min avskedsansökan till mänskligheten, men jag utmanar er:


Försök att inte bli tända när ni tänker denna pjäs, en låda vin och Chris De Burgh majestätiska låt Lady in Red. Visst tinglar det lite i grenen? Var ärlig.

Sommarjonas är som sagt påväg in i graven. Denna varelse har varit djupt nere i det stora mörkret av stress och föräldrar. Jag välkomnar vintern.

Jag är i Umeå och njuter av att ha hela våningen för mig själv. Min sadisktiska granne kan inte terrorisera mig och därför pumpar jag nu ut musik med fönstret öppet.

I vidare nyheter fick jag byta från Svenska till Samhällskunskap vilket innebär en intressant höst. Ska dyka ner i världen av ekonomi och statsvetenskap. Säkerligen blir det ett jävligt fint magplask, om ni lyssnar noga någon torsdagskväll hör ni säkert mina desperata skrik. Väldigt intressant kommer det bli.

Jonas den vandrande play-knappen går snart i ide. Fram kommer den ståtligaste av varelser, en person som i dina ögon kanske framstår som en gud. I hans sloknande och vissna ansikte kommer nu historia att skrivas. Att tappa hakan är okej, att ge honom pengar är också okej. Men mest vill han att ni tillsammans ger honom er tillit. För en....

Nåja, ett första inlägg ska inte vara en total självavrunkning. Hela ovanstående stycke är en lögn, en fabrikation blandat med rena osanningar. Sanningen är att jag saknar bloggen och jag planerar på att återvända.

En sak är däremot korrekt. Jag har varit en vandrande play-knapp. Medan kunder pratar tänker jag på saker som "undrar vad som händer om gråben faktiskt får tag i hjulben?" och "var George Washington Carver ett geni eller bara briljant?". Dessa viktiga frågor har hållit mig vid liv.

Som avslutande tanke: Jag ska försöka blogga igen och om allt går som planerat har jag lessnat om två veckor då jag faktiskt inte har något mer att skriva om och slutar igen.

Peace