Branstrom

Jag hade en lugn lördag med få sociala inslag. Försökte med outtröttlig entusiasm ta ännu ett steg mot ett totalt förtvinande. Ger tydligen inte upp förän benen inte längre orkar bära min snart enorma överkropp. Somnade fem och vaknade åtta av ett mystiskt djungelljud. I drömmen bankade folk på stora trummor medan apor skrek en djup och hjärtskärande ångest. Tydligen hände någonting hemskt och insåg medan jag sakta återvände till verkligheten att trummorna kom från väggen och apan var min grannes flickvän. Vad gör man? Efter tre timmars sömn är hjärnan inte ett strömlinjeformat höghastighetsvapen. Jag bankade ursinningt på väggen men mina ansträngningar var förgäves, gav upp när jag insåg att jag omedvetet hade skapat en baktakt.

Plan B tog längre tid att formulera och jag slets mellan att skrika "håll för fan käften Jenna Jameson din smutsiga slyna" och att vackert knacka på dörren med ett fantastiskt morgonstånd och fråga om man fick vara med. Jag valde mittenvägen och använde mina öronproppar. Det blockade kvinnans hysteriska skrik men inte deras nu avtagande trumsolo. Jag gillade inte att höra deras tempoväxlingar och deras imponerande slutspurt innan allt abrupt blev tyst.

Sedan drömde jag om Jonas Bränström som gerillakrigare. Var rätt underhållande.