Antiklimax

Pizzan som jag spenderade hela min själ i, vördnaden jag kände när tejpen äntligen gav vika och degen uppenbarades. Första tuggan var som poesi, andra var som en sonett. 22:a tuggan var kall och besvikelsen total. Jag har nu totalt tappat tron på den här söndagen, hoppas jag glömmer den här dagen.

Söndag

Fan vad lång dag. Herregud alltså, påminner om nyårstalet som kommunfullmäktige höll 1999/2000. Klockan 23:59 började folk nervöst skruva på sig och undra om karljäveln någonsin skulle sluta snacka och klockan 00:04 började folk bua. Hela min dag är ett dåligt nyårstal.

Pizza.

Doctor who


Iksu

Jag har börjat träna vilket inte ska kopplas till mitt tidigare inlägg om tjockisnojja, tvärtom. Ska fortfarande bli fet, bara fet med stil. Det är en planerad upptjockning och inom de närmsta åren kommer ni se mer Jonas än vad som egentligen borde vara lagligt.

Nåja, tillbaka till vad rubriken utlovar. Jag var på iksu idag och speglade mig i 45 minuter, vad gör man annars på en sportanläggning? Ni som har varit där vet att man är helt utpumpad efter denna kollektiva flexning och ens hobby blir ett tomt stirrande på det som är framför en. Väl i duschen springer det in två tjejer i femårsåldern. Jag blir paranoid. Hur gör man för att bevisa att man inte är en samhällsfarlig pedofil? Det är samma problem som då kvinnor börjar gå fortare då man helt utan att mena det går efter dem.

Nåja, jag märker hur en av de små liven stirrar på mig och vägrar sluta. Jag ber till diverse entiteter att det omedelbart ska upphöra men icket. Jag tittar dit. Paniken infinner sig och jag försöker febrilt lösa situationen. Jag ler. Flickan stannar upp i sitt duschande och glor om möjligt mer intensivt. Nu är det bråttom, jag måste därifrån innan hon bestämmer sig för att gråta eller fråga varför dummisen ler åt henne. Jag torkar och klär mig i rekordfart helt övertygad om att insatsstyrkan snart kommer.

Jag ska hädanefter duscha hemma.

Jävla juljävel

Det är mörkt och de snölösa gatorna skriker svart död medan vi springer mellan affärernas glöggindränkta dis. Högtalarna försöker envist överrösta den inre rösten. Rösten som med allt mer desperata medel tvingar dig att inte skrika "DÖ NÅGON GÅNG JÄVLA CHRISTER SJÖGREN". Det är en strid rösten inte kan vinna. En strid som varje år kulminerar i den orgie av äckel som är julafton. Tydligen föddes något stolpskott för två tusen år sedan som vi nu måste hylla tack vare en tjockis från nordpolen.

Snart är den envisa sörjan här igen, varje år får vi lida genom denna spritfyllda kukhelg där okända släktingar frågar dig vad du gör nuförtiden och nickar förstående då du svarar att du hatar henne. Men du formulerar det som "jag pluggar till lärare".

Och du Christer Sjögren. Om du släpper en julplatta igen kommer det bli krig! Jag menar, kolla på den här nunan. Om man städar fritösen på frasses i Skellefteå är nog skiten på botten en exakt kopia av detta ansikte.




Blogg.se

Jag har alltid varit smal, tanig och inte solbränd. En extraordinär kombination eftersom jag alltid sett ner på allas tjockisnojjor. Jag antog givetvis att alla hade lika lätt att behålla figuren som jag hade. Nu när tonåren är över och min ämnesomsättning kanske inte är lika krävande börjar magen sakta konvexa till sig. Aj vad sakta det går men man kan nu ta ett stadigt tag om naveln och extrafettet. Nu kommer vi till problemet:

Jag köpte kakor igår och efter att jag nyligen inhalerat ett paket singoalla med mitt eftermiddagskaffe känner jag fetmaångesten komma. När jag nu frustar efter fikat fantiserar jag om hur livet vore som fet. Givetvis kan man inte bli monsterfet utan att vara rik, jag antar att någon ger en några miljoner då man tangerar 150-sträcket. Varför skulle folk annars satsa på denna karriär? Vidare antar jag att det blir softare att åka hiss, roligare att inte gå i rulltrappor och en aningens trevligare att vara andfådd. Hmmmmm... kanske borde bli en tjockis.

Helt seriöst, hon är bedrövlig

Läste igenom mina gamla inlägg lite snabbt och insåg att jag är en väldigt sur och trångsynt person. Jag är tydligen alltid förbannad över något som jag helt skamlöst raljerar om. Detta tror jag har bidragit till min generella framtoning som en sur gammal gubbe med potensproblem. Vad tycker Jonas om då? Det ska vi, med er tillåtelse, utforska (mystisk musik med undertoner av trumpeter, ni vet.. som man blir peppad av (tuu dum, de dum da daaaaa)):

Jonas gillar:

* Musik
* Konstig konst
* Alliteration och liknelser
* Soffor
* Har en förkärlek till långa duschar

Som ni kanske har räknat ut är allt ovanstående ren fabrikation. Jag ljög för er. I själva verket hatar jag allt. Speciellt Kissie. Hon är en jävla fitta. Helt seriöst, hon är bedrövlig. Kolla rubriken.

Maths eller Jenny?

I min enfaldhet och korta intellekt har jag inte ett ämne varje gång jag bloggar, brukar mest skriva om något sen ser jag var det tar mig vilket oftast leder till att inlägget blir...motsägelsefullt. För att motverka problemet frågade jag två personer, låt oss kalla den ena Jenny och den andra Maths vad dagens ämne skulle vara. De sa att jag skulle skriva om dom vilket jag nu ska göra i vad jag kallar. Jenny vs Maths Grudge match!

Den blev inställd pga. förkylning och vi återgår till vår vanliga föreställning där Jonas är förbannad över något.

Jag var på iksu idag vilket är som att vara på en utställning för retarder.... Vem orkar? Jag stryker detta inlägg och återgår till ritbordet.


Roast på Berns

Roast på berns har varit en mild underhållning i höstmörkret. Jag hatar program som parlamentet och time out där ett gäng avdankade komiker försöker rädda sin karriär med helt orelevanta skämt om deras och andras sexliv. Det är en plåga, en styggelse och alla borde få sparken... helst av den där snubben från MMA-skiten. Ni vet, han som sparkar. Nåja, roast på berns är givetvis annorlunda och har nog betnér för att få äran att underhålla Jonas. Förstå mig rätt, det är exakt samma skit egentligen med orelevanta skämt om andras sexliv men nu koncentreras denna ondska på riktigt äckliga mediapersonligheter. Det är underbar underhållning, en tour de force när de går efter äkta pungskallar som Bert "företag borde få styra Sverige" Karlsson och Pernilla "snälla slå mig inte" Wahlberg.

Nåja, efter att "kultureliten" fått smaka på den verbala misshandeln började folk tacka nej. Till och med komikerna verkar svika och Cecilia Frode måste ta över. Vilken fruktansvärd människa, var som att se Titanic live.

Evolution of farmville

För ett tag sedan började en kompis röst att fråga ut mig. Han närmade sig försiktigt och började med stakande och låg röst, som om jag inte riktigt var medveten av vad jag hade gjort. Det var svårt att inte se oron i ögonen.

- Jonas. Han började som om bara vi visste om detta och om vi bara gjorde någonting fort skulle det aldrig ha hänt.
- Jonas, varför har du köpt en rosa traktor i farmville?

Jag funderade på svaret ett tag. Hur långt skulle jag driva detta? Jag tampades mellan "för att jag gillar män, faktum är att jag har tre taiwanesiska pojkar och en tub vaselin hemma. Ska du med?" och "Den var finast". Som den ultrames jag är valde jag den senare.

- Den var finast.

Tystnad.

Besviken över mitt svar bestämde jag mig för att provocera detta lite hårdare. Jag skulle göra den bögigaste farmen i världshistorien. Inte verklighetsbögig eller 80-talsbögig utan fjollbögig. Jag gick till arbete men insåg ganska snabbt att det inte skulle vara möjligt för farmen att fortsätta vara vinstdrivande om all yta gick åt till fina, rosa saker. Jag var tvungen att kompromissa som resulterade i att göra den lite bögig och till ett stort skämt som den i nuläget är.

Klädstil

Jag har alltid haft en klädstil som kan graderas mellan "okej" och "han är iallafall inte naken" vilket i vissa sammanhang kan vara ett problem. Till exempel spontanfriar ingen till mig på krogen, ingen knackar på och vill ha modetips och ingen frågar mig vart jag köpt min tröja. Sedan jag kommit till Umeå har jag iallafall gått från tygsopsäckar till borderline douchebag koftor. Frågan måste ställas och så småningom besvaras: vad är nästa steg? Hur kommer evolutionen av Jonas att se ut? Hmmmm.

Borde kanske illustrera detta i paint men det skulle nog sluta i ett katastrofalt massmord liknande två veckor gammal minestronesoppa.

Vem fan är James Randi? :I



Vem är James Randi? Det är gubben som downar 36 homeopatipiller som tydligen ska funka bättre än vanliga sömnpiller och sedan håller en 1,5 timmas föreläsning utan att gäspa. Det är snubben som ger ut en miljon till den som kan bevisa att de har några paranormala förmågor. Han är amazing.

James Randi

James Randi borde få nobelpris i awesomeness. Han är kort, nästan förtvinad och hans skalle är abnormt stor. När man ser han gå söker man instinktivt efter trådarna som håller han uppe. När han sitter ner kämpar han efter att nå mikrofonen på ett nästan komiskt sett. Allt detta förstärker bara hans brutalt skarpa framtoning och man kan nästan tänka på honom som en vandrande hjärna.

Om jag någonsin kommer ställa mig upp och försöka dra igång en spontan applåd kommer det vara när han talar. Jonas är starstruck.

Städa

Ja vad gör man? Det borde ha något med dammsugare att göra men jag är inte helt säker. Kanske borde man ordna saker i storleksordning, eller i ordningen "minst till mest upphetsande". Det kanske blir samma ordning.. jag vet inte. Det enda jag vet om mitt rum nu är att det är en stor hög av avskalade hudceller och damm med små stigar från datorn till nyckelställen runt om i rummet. Man skulle kunna ta en lite tur till de outforskade ställena i lägenheten så som under diskbänken och garderoben men min manchete är på lagning.

Om jag överlever detta kommer jag blogga igen. Annars måste ni hitta på en ursäkt till min bortgång. Kanske räddade jag någon från att drunkna eller någon annan från att bli brutalt rånmördad. Ja, ta den senare.

Dugga

Det var en gång en Dugga
Som vår hjälte i måndags kugga
Han plugga och slet
Gav upp allt och smet
Tentan såg ändå ut som en sugga

Ugh, efter det där brutala brottet mot allt vad limerick heter säger jag godnatt.  Jag är trött i själen, har en granne som nog vill slå mig med oscarsstatyetter och en överbliven pizza anno tre-tiden. Jag vet inte vad den gör eller vad pizzan vill men jag är rätt säker på att svampen nyss skrek något antisemitiskt. Typiskt svamp, jävla nynazister.

Vi lirade fotboll igår, drack öl och bastade. Maken till måndag har inte setts någon gång; det var skitroligt. Synd att min kondis hindrade mig att springa mer än tjugo meter. Katastrof. Om någon känner suget att börja träna är jag på. Vi behöver bara evakuera iksu först så mina kaskadspyor inte blir pinsamma.

Glenn Beck


Serier

Nu börjar det! Efter en sommar av rent mörker börjar ljuset sakta smeka vår himmel. I framtiden kommer folk att fråga er: Minns du vart du var? Ja! utropar ni. Jag minns. Jag kokade nudlar, jag tvättade kläderna, jag pluggade. Alla historiska händelser kan sammanfattas med två ord; Jag minns.

Jag pratar givetvis om att alla serier börjar om. Nu slipper vi sitta ensamma vid matbordet eller prata med våran partner. Slappna av, låt maten värma och serien dundra. Vem behöver ord eller samtal när vi kan lyssna på alla andras påhittade liv? Detta mirakel räddar oss från social interaktion. Ett viktigt steg i våran sociala evolution. En vinst för mänskligheten.

Krasslig

Det är sant, eran kära Jonas är lite krasslig. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att det är svininfluensan utan en mer ondskefull form av omvänd allergi. När blodomloppet visar en för liten promillehalt av soffa dör de vita blodkropparna helt enkelt av stress. Detta är en av anledningarna till att grottmäniskorna inte levde längre än 20-30 år; kroppens försvar gick in i väggen och började helt sonika samlas runt vänstra stortån i protest. Med stora plakat och slagord som "No couch? no life!" och "We're here! we're lazy! get used to it!" försökte de införa lite demokrati i immunsystemet. Inte de mest fantasifulla slagorden och det kanske var därför det tog så satans länge för de röda blodkropparna att föra meddelandet vidare till hjärnan.

Vad har allt detta med mig att göra då? Min soffa har, som ni vet, kommit och jag har nästan överdoserat. Nu när jag ska avvänja min ganska ohälsosamma och sexuellt knepiga beteende har de lata asen börjat protestera. Inte mycket att göra än att då och då stampa mig hårt på tårna.


House on Haunted Hill

Filmen är bra, sjukt kult. Så det var med skräckblandad förtjusning som min dröm sakta vävde in ett liknande scenario. Ett stort hus som byggdes på en ond miljonär-terrorists grav; jag var där med folk jag inte kände men några bekanta ansikten fanns. Hunden från I am Legend och någon som var lik Rosa Parks. Jag och hunden blev genast förälskade och tycktes veta vad den andre tänkte och tyckte. Det var magiskt. Nåja, någon i vårat sällskap blev smittad och alla visste att ingen fick röra denna person. Medan huset byggde fällor, skrattade ondskefullt och var allmänt taskigt sprang vi runt och väntade på att jag skulle vakna. Omöjligt. Vi visste att vi var tvungna att överleva natten. Allt hände i någon slags 80-tals anda där ingen riktigt blir sadistiskt mördad utan mer faller ihop på något oövertygande sätt.

-drömmen försvann-

Nu är jag och två andra i en fängelsecell där vi blir våldsamt torterade av monstren utanför. En snubbe blev stucken med pålar och söndersliten. Assimilerad. Vad ska man göra? Tillslut kommer sista "monstret" men något är fel. Min hjärna har inte nog med resurser att rendera denna best. Han ser ut som monstren i filmen Komodo (som är den sämsta film som någonsin gjorts) och all känsla av spänning försvinner. Jag försöker byta ut monstret till ett litet flickmonster, jag vill vara rädd. De utanför cellen som nyss slitit sönder någon stackare stannar upp och rycker förvånat på axlarna. Det är över. Allt jobb i onödan.

Skit.

Bionic Commando

Denna episka avrunkning som gav oss fyrkantiga ögon och en stor dos -vad ska det bli av dig-ande har återuppväckts. Spencer är tillbaka som the ginger avenger och svingar sig på ett sådant välkänt sätt att spindelmannen nog kommer kräva en slant eller två. Gameplayet är bra, men det är bra på ett sätt som gör att man vill kasta datorn åt helvete. Även fast man kan kasta sig 300-meter ner och svinga sig på en lyktstolpe kan man bara göra det. Sen då? Jag vill turnera runt på stan och smeta folk, inte vackert promenera runt på gatorna tills någon douchebag-programmerare bygger en högersväng. Det är enerverande.

Erik köpte ett spel för ett tag sedan som hette Two Worlds med ett intressant koncept. Tyvärr så envisas folk med att hyra sin svåger som voice actor och pajjar allt. Rösten lät som Jultomten inte borde göra. Bionic Commando lider av samma problem. Nathan är ett präktigt äckel med 3-dagars skäggstubb och en röst som bara en mor kan älska. På något sätt så betonar snubben alla coola ord riktigt hårt. Jag fattar inte riktigt hur han gör det eller hur de egentligen kunde låta snubben våldta spelet så men... ja.. Om ni sett någon film där en polis inte följer reglerna utan spelar sitt eget spel och får skit av sin chef så vet ni exakt vad jag menar.

Nåja, de har iallafall gjort den snyggaste menyskärmen genom tiderna. Fruktansvärt häftig. När spelet börjar borde ni dock stänga av ljudet och lyssna på de som inte gick vidare i idol.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0