Branstrom

Åkte buss till skellet idag vilket brukar bjuda på en meditativ stund med givande inre diskussioner kring livet, universum och allting. Dock slog allting fel, var tvungen att sitta med en hög 16-åringar på shoppingresa. Det finns inget värre än småtrötta fjortisar.

En snubbe slutade aldrig prata, aldrig. Han lät som en kåt singstar-efterfest. Han hade en konstig vana att göra helt sinnessjukt orelevanta ljudeffekter. Ska försöka återge hans 30-minuters epos om någon kattjävel som tyvärr inte dödade honom.

- Då ba FNNNNRRRR kom katten till trappen och ba PRUTT sprang ned sen ba KAKOPAOW hoppade den på mig och ba FRAOSSSCH dödade mig. Sen kom moster och ba MIIIIEEEE med papper.....

Jag genomlevde detta i 1 timma och 50 minuter. Ni kanske tror att jag överdriver och jag önskar att så var fallet. Men icket. Det värsta var att han ökade rösten med 20 decibel varje gång ljudeffekter behövdes. Amandavardet skulle kunna lära denna spyhög ett och annat om hur man berättar en historia.

Dom två till vänster om mig snackade också hela tiden om någon jävla oskuld i deras klass. Hon närmast mig råkade nita mig. Rätt på näsan. Men ingen ursäkt, inget "ojdå" och inte ens en blick. Istället gick de två asen på toa samtidigt och stannade där i tjugo minuter.

Vill uttrycka min djupa avsmak och aldrig avtagande avsky med en mening: Vissa käftar borde limmas.

Huh, mitt golv gulvitt.

Ni som någonsin läst den här bloggen vet att Jonas är en idiot. Av rang. Om den smartaste apan klarade av att lära sig teckenspråk skulle Jonas översatt till apa svälta på grund av det sjukt jobbiga bananskalet. Om möss kan hitta ut ur labyrinter skulle Jonas strax bli överväldigad av lycka när han upptäcker sitt eget kön.

Jag har givetvis ett motiv till denna nyfunna idioti, denna katastrofala skam och drastiska självhat. Historien är fylld av mummel och kan endast berättas på en blogg som denna. Jag ska försöka att, så nyktert som möjligt, avslöja händelserna så som dom hände. Inga onödiga utsvängningar, inga subjektiva tolkningar. Det jag nu berättar för dig vet ingen annan, du har ensamrätten och jag litar fullt ut att du inte berättar den vidare.

Allting började med ett glas jordgubbsvodka blandat med sprite...

Vad gör Jonas vaken nu?

* Kärnvapenkrig.

* Chockvärde, går och lägger sig om 2 min.

* Skolan hatar mig.

Lägg er röst som kommentar.

"en sällsynt själ som ständigt är letandes efter något mer. Passionerad älskare men svag och feg förlorare. Har sinne för humor och avskyr getingar"

Pizzan som jag spenderade hela min själ i, vördnaden jag kände när tejpen äntligen gav vika och degen uppenbarades. Första tuggan var som poesi, andra var som en sonett. 22:a tuggan var kall och besvikelsen total. Jag har nu totalt tappat tron på den här söndagen, hoppas jag glömmer den här dagen.

Fan vad lång dag. Herregud alltså, påminner om nyårstalet som kommunfullmäktige höll 1999/2000. Klockan 23:59 började folk nervöst skruva på sig och undra om karljäveln någonsin skulle sluta snacka och klockan 00:04 började folk bua. Hela min dag är ett dåligt nyårstal.

Pizza.

Jag har börjat träna vilket inte ska kopplas till mitt tidigare inlägg om tjockisnojja, tvärtom. Ska fortfarande bli fet, bara fet med stil. Det är en planerad upptjockning och inom de närmsta åren kommer ni se mer Jonas än vad som egentligen borde vara lagligt.

Nåja, tillbaka till vad rubriken utlovar. Jag var på iksu idag och speglade mig i 45 minuter, vad gör man annars på en sportanläggning? Ni som har varit där vet att man är helt utpumpad efter denna kollektiva flexning och ens hobby blir ett tomt stirrande på det som är framför en. Väl i duschen springer det in två tjejer i femårsåldern. Jag blir paranoid. Hur gör man för att bevisa att man inte är en samhällsfarlig pedofil? Det är samma problem som då kvinnor börjar gå fortare då man helt utan att mena det går efter dem.

Nåja, jag märker hur en av de små liven stirrar på mig och vägrar sluta. Jag ber till diverse entiteter att det omedelbart ska upphöra men icket. Jag tittar dit. Paniken infinner sig och jag försöker febrilt lösa situationen. Jag ler. Flickan stannar upp i sitt duschande och glor om möjligt mer intensivt. Nu är det bråttom, jag måste därifrån innan hon bestämmer sig för att gråta eller fråga varför dummisen ler åt henne. Jag torkar och klär mig i rekordfart helt övertygad om att insatsstyrkan snart kommer.

Jag ska hädanefter duscha hemma.

Det är mörkt och de snölösa gatorna skriker svart död medan vi springer mellan affärernas glöggindränkta dis. Högtalarna försöker envist överrösta den inre rösten. Rösten som med allt mer desperata medel tvingar dig att inte skrika "DÖ NÅGON GÅNG JÄVLA CHRISTER SJÖGREN". Det är en strid rösten inte kan vinna. En strid som varje år kulminerar i den orgie av äckel som är julafton. Tydligen föddes något stolpskott för två tusen år sedan som vi nu måste hylla tack vare en tjockis från nordpolen.

Snart är den envisa sörjan här igen, varje år får vi lida genom denna spritfyllda kukhelg där okända släktingar frågar dig vad du gör nuförtiden och nickar förstående då du svarar att du hatar henne. Men du formulerar det som "jag pluggar till lärare".

Och du Christer Sjögren. Om du släpper en julplatta igen kommer det bli krig! Jag menar, kolla på den här nunan. Om man städar fritösen på frasses i Skellefteå är nog skiten på botten en exakt kopia av detta ansikte.

Jag har alltid varit smal, tanig och inte solbränd. En extraordinär kombination eftersom jag alltid sett ner på allas tjockisnojjor. Jag antog givetvis att alla hade lika lätt att behålla figuren som jag hade. Nu när tonåren är över och min ämnesomsättning kanske inte är lika krävande börjar magen sakta konvexa till sig. Aj vad sakta det går men man kan nu ta ett stadigt tag om naveln och extrafettet. Nu kommer vi till problemet:

Jag köpte kakor igår och efter att jag nyligen inhalerat ett paket singoalla med mitt eftermiddagskaffe känner jag fetmaångesten komma. När jag nu frustar efter fikat fantiserar jag om hur livet vore som fet. Givetvis kan man inte bli monsterfet utan att vara rik, jag antar att någon ger en några miljoner då man tangerar 150-sträcket. Varför skulle folk annars satsa på denna karriär? Vidare antar jag att det blir softare att åka hiss, roligare att inte gå i rulltrappor och en aningens trevligare att vara andfådd. Hmmmmm... kanske borde bli en tjockis.

Läste igenom mina gamla inlägg lite snabbt och insåg att jag är en väldigt sur och trångsynt person. Jag är tydligen alltid förbannad över något som jag helt skamlöst raljerar om. Detta tror jag har bidragit till min generella framtoning som en sur gammal gubbe med potensproblem. Vad tycker Jonas om då? Det ska vi, med er tillåtelse, utforska (mystisk musik med undertoner av trumpeter, ni vet.. som man blir peppad av (tuu dum, de dum da daaaaa)):

Jonas gillar:

* Musik
* Konstig konst
* Alliteration och liknelser
* Soffor
* Har en förkärlek till långa duschar

Som ni kanske har räknat ut är allt ovanstående ren fabrikation. Jag ljög för er. I själva verket hatar jag allt. Speciellt Kissie. Hon är en jävla fitta. Helt seriöst, hon är bedrövlig. Kolla rubriken.

I min enfaldhet och korta intellekt har jag inte ett ämne varje gång jag bloggar, brukar mest skriva om något sen ser jag var det tar mig vilket oftast leder till att inlägget blir...motsägelsefullt. För att motverka problemet frågade jag två personer, låt oss kalla den ena Jenny och den andra Maths vad dagens ämne skulle vara. De sa att jag skulle skriva om dom vilket jag nu ska göra i vad jag kallar. Jenny vs Maths Grudge match!

Den blev inställd pga. förkylning och vi återgår till vår vanliga föreställning där Jonas är förbannad över något.

Jag var på iksu idag vilket är som att vara på en utställning för retarder.... Vem orkar? Jag stryker detta inlägg och återgår till ritbordet.

Roast på berns har varit en mild underhållning i höstmörkret. Jag hatar program som parlamentet och time out där ett gäng avdankade komiker försöker rädda sin karriär med helt orelevanta skämt om deras och andras sexliv. Det är en plåga, en styggelse och alla borde få sparken... helst av den där snubben från MMA-skiten. Ni vet, han som sparkar. Nåja, roast på berns är givetvis annorlunda och har nog betnér för att få äran att underhålla Jonas. Förstå mig rätt, det är exakt samma skit egentligen med orelevanta skämt om andras sexliv men nu koncentreras denna ondska på riktigt äckliga mediapersonligheter. Det är underbar underhållning, en tour de force när de går efter äkta pungskallar som Bert "företag borde få styra Sverige" Karlsson och Pernilla "snälla slå mig inte" Wahlberg.

Nåja, efter att "kultureliten" fått smaka på den verbala misshandeln började folk tacka nej. Till och med komikerna verkar svika och Cecilia Frode måste ta över. Vilken fruktansvärd människa, var som att se Titanic live.

För ett tag sedan började en kompis röst att fråga ut mig. Han närmade sig försiktigt och började med stakande och låg röst, som om jag inte riktigt var medveten av vad jag hade gjort. Det var svårt att inte se oron i ögonen.

- Jonas. Han började som om bara vi visste om detta och om vi bara gjorde någonting fort skulle det aldrig ha hänt.
- Jonas, varför har du köpt en rosa traktor i farmville?

Jag funderade på svaret ett tag. Hur långt skulle jag driva detta? Jag tampades mellan "för att jag gillar män, faktum är att jag har tre taiwanesiska pojkar och en tub vaselin hemma. Ska du med?" och "Den var finast". Som den ultrames jag är valde jag den senare.

- Den var finast.

Tystnad.

Besviken över mitt svar bestämde jag mig för att provocera detta lite hårdare. Jag skulle göra den bögigaste farmen i världshistorien. Inte verklighetsbögig eller 80-talsbögig utan fjollbögig. Jag gick till arbete men insåg ganska snabbt att det inte skulle vara möjligt för farmen att fortsätta vara vinstdrivande om all yta gick åt till fina, rosa saker. Jag var tvungen att kompromissa som resulterade i att göra den lite bögig och till ett stort skämt som den i nuläget är.

Jag har alltid haft en klädstil som kan graderas mellan "okej" och "han är iallafall inte naken" vilket i vissa sammanhang kan vara ett problem. Till exempel spontanfriar ingen till mig på krogen, ingen knackar på och vill ha modetips och ingen frågar mig vart jag köpt min tröja. Sedan jag kommit till Umeå har jag iallafall gått från tygsopsäckar till borderline douchebag koftor. Frågan måste ställas och så småningom besvaras: vad är nästa steg? Hur kommer evolutionen av Jonas att se ut? Hmmmm.

Borde kanske illustrera detta i paint men det skulle nog sluta i ett katastrofalt massmord liknande två veckor gammal minestronesoppa.

Vem är James Randi? Det är gubben som downar 36 homeopatipiller som tydligen ska funka bättre än vanliga sömnpiller och sedan håller en 1,5 timmas föreläsning utan att gäspa. Det är snubben som ger ut en miljon till den som kan bevisa att de har några paranormala förmågor. Han är amazing.

James Randi borde få nobelpris i awesomeness. Han är kort, nästan förtvinad och hans skalle är abnormt stor. När man ser han gå söker man instinktivt efter trådarna som håller han uppe. När han sitter ner kämpar han efter att nå mikrofonen på ett nästan komiskt sett. Allt detta förstärker bara hans brutalt skarpa framtoning och man kan nästan tänka på honom som en vandrande hjärna.

Om jag någonsin kommer ställa mig upp och försöka dra igång en spontan applåd kommer det vara när han talar. Jonas är starstruck.

Ja vad gör man? Det borde ha något med dammsugare att göra men jag är inte helt säker. Kanske borde man ordna saker i storleksordning, eller i ordningen "minst till mest upphetsande". Det kanske blir samma ordning.. jag vet inte. Det enda jag vet om mitt rum nu är att det är en stor hög av avskalade hudceller och damm med små stigar från datorn till nyckelställen runt om i rummet. Man skulle kunna ta en lite tur till de outforskade ställena i lägenheten så som under diskbänken och garderoben men min manchete är på lagning.

Om jag överlever detta kommer jag blogga igen. Annars måste ni hitta på en ursäkt till min bortgång. Kanske räddade jag någon från att drunkna eller någon annan från att bli brutalt rånmördad. Ja, ta den senare.