Branstrom

Det är mörkt och de snölösa gatorna skriker svart död medan vi springer mellan affärernas glöggindränkta dis. Högtalarna försöker envist överrösta den inre rösten. Rösten som med allt mer desperata medel tvingar dig att inte skrika "DÖ NÅGON GÅNG JÄVLA CHRISTER SJÖGREN". Det är en strid rösten inte kan vinna. En strid som varje år kulminerar i den orgie av äckel som är julafton. Tydligen föddes något stolpskott för två tusen år sedan som vi nu måste hylla tack vare en tjockis från nordpolen.

Snart är den envisa sörjan här igen, varje år får vi lida genom denna spritfyllda kukhelg där okända släktingar frågar dig vad du gör nuförtiden och nickar förstående då du svarar att du hatar henne. Men du formulerar det som "jag pluggar till lärare".

Och du Christer Sjögren. Om du släpper en julplatta igen kommer det bli krig! Jag menar, kolla på den här nunan. Om man städar fritösen på frasses i Skellefteå är nog skiten på botten en exakt kopia av detta ansikte.