Branstrom

Tevens glada utbud fortsätter denna hypotetiska och helvetiska dag. Efter att förmiddagens utbud fått oss att gråta enorma mängder blod men, av något under, inte fått oss att begå självmord ska vi nu slänga ett öga på eftermiddagen och dess "snälla slå mig istället" program.

Programmet

"Förkväll med er värd: Anna Anka"


Wine, interviews, gossip and eating fetuses all in one show, baby.

Det är ingen jättestor hemlighet att jag hatar Anna Anka och den katastrofala värdegrunden hon representerar. Tänk er det öronbedövande skräpprogrammet förkväll fast med en twist. En ruttnande, stinkande twist. Anna Anka. Hon hälsar er välkomna på bred anglifierad skånska och presenterar, på det där käcka sättet, dagens program. "Det blir interviewer, skwaller och en heil deil möys med meig Anna Anka. Senare kommer EMD och speilar föwr oss" Hmm, blev kanske gotländska men ni fattar. Om inte Runar fick mig att svälja 40 alvedon skulle nog det här få mig att göra det.

Jag ser ingen anledning att titta på hur förkväll misslyckas med att göra dålig teve och om detta program skulle koagulera fram ur den blödande hemorrojden som är televisionen blir jag nog tvungen att atombomba någonting. Hade förresten tänkt ta Ankas nya program "Ge mig någon boytoy som kan ta hand om mitt liv" men tänkte ett tag och tror nog att ovanstående program är värre.

- Jonas Bränström

Det är inte vinter längre om vi ska fråga klockan. Det innebär stora problem i min världsbild eftersom jag är en professionell sömntuta och rätt konservativ när det kommer till min skönhetssömn.

Så vad gör man när klockan bestämmer sig för att våldta ens dygn? Man slocknar rätt ocharmigt på en soffa och dreglar något så fruktansvärt. Fantastiskt måste jag säga.

- Jonas Bränström

Drar mot Skellefteå i väntan på praktik. Ska inte döda bloggen den här gången.

/Jonas Bränström

Ta gärna någon minut och mys över den enormt smarta och roliga rubriken. Likt aftonbladet spenderade jag minst 20 minuter på den. Fantastic.

Förutom att vara helt retarded och borderline sjuk har jag också provat sill för första gången i mitt vuxna liv. Jag använder givetvis "vuxna" väldigt liberalt. Ett ensamt stånd med korv, räkor och sill på macka ropade till Jonas hungriga mage. Jag var brutalt hungrig och ville egentligen bara putta bort tanten och, på ett sätt som folk åker i fängelse för, äta. La tyvärr band på mig och frågade lite för rättfram om hon bjöd på en sillbit. Det gjorde hon.

Med en djupt spektisk min tittade jag på fisken som såg soltorkad och bedrövlig ut. Men när den salta härligheten liksom flöt ut i munnen kände jag en instinktiv faderskärlek. Full av respekt och en önskan att lära sillen att cykla köpte jag en burk och lite mackor. Synd att jag har mindre än 24 timmar på mig att äta den.

Efter att vi arbetslösa as till lärare har vaknat återstår en hel dag som glatt kan spenderas med att inte ta tag i livet och på ett konstruktivt sätt ignorera arbetsförmedlingen. Så vad ska vi svettiga, deprimerade individer göra? Se lite på den så högt värderade teven såklart. Nu är klockan just före lunchens varma macka och andra programmet jag absolut inte vill se ska just börja...

Programmet

"Runar"


Do you like Jesus... and candy? There's a bit of both in my van.

Det finns få saker som är så brutalt motbjudande som fundamentala kristna och deras levnadstips. Han har allt som någonsin krävts för att få mig att kräkas lite i munnen. Tänk er ett program likt Oprah... fast raka motsatsen. Istället för en filantropisk person som egentligen inte vill någon illa får vi en livscoach vars största bedrift var att gifta sig rik.

Tänk er att spendera en solig vårdag inomhus i morgonrock och det enda som stoppar er från att totalt bryta ihop av tristess är teven. Tänk er att ni trycker på kontrollen, väntar några sekunder sen ser bilden ovanför och någon katastrofalt peppande vinjettmusik. Runar hälsar er välkomna och har lite friendly banter med publiken. Om det finns ett helvete skulle nog mitt vara just detta teveprogram. Ni kanske undrar vad som egentligen kan vara tråkigare och mer motbjudande att se på än Runars tafatta försök att göra teve. Vi har bara börjat mina kära vänner. Men ni får vänta tills nästa vecka.

Runars hemsida

Sitter och skriver lite hemtenta i vad som bara kan beskrivas som den absolut sista minuten. Några timmar kvar, många sidor att skriva men jag är nästan oroligt lugn. Det är ett problem.

Kanske världens bästa skiva?


St. Patrick's day - "It's a glorious flag on your face my man!". Fick extremt många vänner den kvällen.


Brorsan har skaffat ny tatuering. Jag vill stödja honom i hans nya livsstil så bjuder ut den till allmän beskådning. Han vill dock att ni ska veta att rygghåren nu är bortrakade.

Ja Gunde, var in i helvetet går gränsen?

Nu är jag tillbaka. Tog lite tid men kan ärligt säga att den extra dagen var väl värd. Ska nu börja på min extremt oskrivna hemtenta. Spännande projekt med tanke på att jag bara har läst 20-25% av litteraturen. Men frukta icke, jag vet vad den handlar om.

Vad gjorde jag i helgen då? Slogs jag mot drakar? Sa jag "Rush Limbaugh" fem gånger i en spegel och släckte lyset? Kanske, kanske inte. Vad jag än gjorde så var det iallafall inte att bli 'Rushed' av Limbaugh. Jag var på fest, jag var en sömntuta, jag såg film, jag gick i takt, handlade tavla, spillde kaffe, vred en äggklocka, åt älg, diskade, körde bil, retades, blev retad, pratade och hamnade i pikanta situationer.

En sak som gjort mig väldigt fundersam är hur många religiösa LPs det finns i second hand butiker. Ni vet säkert varför det är så men jag är här att säga att det är fel. Ska ge min smått mongoloida och ateistiskt färgade förklaring. Folk hatar okända sångare som med trötta ackord sjunger om sin kärlek till fiktiva figurer. Och skiten hamnar på hög, tills bråket hemma slutar med ett lass till myrorna.

Välkommen tillbaka Jonas.

Laters. Back to cold reality on sunday.

Tänkte inleda med ett morgonprogram vars koncept hälsar hela jordens befolkning välkommen till en ny dag. Vi får nyheter i koncentrerat format och intressanta intervjuer. Adekvat underhållning för de som växt upp och inte vill se på turtles längre. Vilket tyvärr inte inkluderar undertecknad.

Programmet

"Good morning world! With your hosts Glenn Beck and Bill O'Reilly"


Giving the unrepresented rich white man's opinion. Bitch.

Inte nog med att dessa polariserande skräphögar skulle ge mig strålskador så tänk er Glenn och Bill i trendiga polotröjor, khakibyxor och en faderlig hållning. Bilden är nog att ge även de mest Ron Jeremyiga av män permanent impotens. Hårresande.

Ville egentligen ha detta program på förstaplatsen men insåg snabbt att jag nog skulle vara tvungen att reguljärt följa travestin. Väckarklockor suger men tror jag skulle vakna frivilligt bara för att höra hur de i tag team stil våldtar logiken och spyr galla över alla som inte tycker exakt som dom. Finner det underhållande när Glenn kallar den absoluta musikkanonen för kommunistisk eller när Bill försöker härma Olbermann i hans "worst person in the world" och kallar alla för det katastrofala skällsordet "pinhead". Det är lite som att se två efterblivna tioåringar försöka kritisera relativitetsteorin.

- Jonas Bränström

Har tänkt länge på vad jag egentligen vill förmedla. Vad ska det underliggande budskapet med bloggen vara? Efter många själavandringar runt ålidhem till The Cure har jag fortfarande ingen aning och kommer troligen att fortsätta med samma skriftliga avföring som förut. Jag ska däremot starta en följetång över fem veckor. Varje onsdag kommer ett nytt och titeln är "De 5 teveprogrammen jag minst vill se". Plats nummer fem kommer senare idag.

Min gode vän Erik har startat en ny blogg. En blogg som troligen kommer gå till historien som en av de mest awesome projekt som någonsin påbörjats. Det snackas spel i både historiskt och framtidsperspektiv. behöver knappast tillägga att vi här på branstrom.blogg.se gillar det skarpt. Det kommer troligen vara en framtida internetbicep, en av de stora milstolparna.


Erik

http://stopbeingamoron.wordpress.com/ Eriks blogg.

Har varit upptagen med viktigare saker de senaste dagarna och har inte haft tid att blogga. Har inga historier att berätta denna gång eller pinsamma situationer att redogöra. Inte i det här inlägget. Har haft en fantastisk helg, nog topp 3. Rakt där uppe med jultomten för femåringar och utlandsresor för tonåringar.

Jag vill klargöra vissa saker med detta inlägg. Saker som jag har reagerat otydligt till i det verkliga livet och som måste förklaras mer djupgående. Jag vänder mig inte till individer utan detta är teman som ofta tas upp i diskussioner på youtube, forum och klassrum. Jag vill vara helt klar med att detta är min ställning och ni behöver inte nödvändigtvis hålla med. Eftersom inlägget kommer vara fullständigt ointressant för majoriteten av mina läsare behöver ni absolut inte läsa det.

1. Människor skapar sin världsbild utifrån sin omgivning. Vi vill, utifrån de vi ser, skapa en förståelse för världen vilket leder till subjektiva och godtyckliga ställningstaganden. Det jag syftar på i detta fall är vår definition på normalt som i många fall tycks sammanfalla med samhällets rådande norm. Detta är i min mening felaktikt eftersom det är ett snävt sätt att se normalt beteende. För att exemplifiera anses det ofta normalt och rätt att klä pojkar i blått och flickor i rosa vilket bara 100 år sedan var tvärtom. Rosa var en maskulin färg medan ljusblått ansågs feminint vilket lever kvar i nunneklädseln. Googla bilder på moder Teresa.

Det blir mer problematiskt om vi likställer norm som normalt i förhållande till sexualitet. Jag behöver knappast förklara alla de olika ställningstaganden som blir möjliga om vi låter uttalandet vara sant. Det är här som problematiken lyser extra klart. Är en normbrytande sexualitet avvikande och onormalt? För att belysa frågan måste vi skaffa en bättre definition på ett normalt beteende och det är här jag vill framföra min åsikt; Allt som inte hindrar dig från att leva en vardag och inte skadar dig eller andra är normalt. Dvs, tonåringars kläder, religionsutövande, sexualitet och vad du än vill skriva in där. Så länge du inte bryter mot ovanstående definition är ditt handlande normalt och ska inte fördömmas av andra eller av ett samhälle.

2. Jag vill försvara de hårt kritiserade kvoteringarna och styrningarna staten har införlivat. Ett exempel är Sahlins förslag att kvotera in kvinnor i styrelser vilket aftonbladets läsare har förfärats över. Tycker det är en fantastisk idé, och argumentet att det på något sätt skulle minska kompetensen i landets styrelser är, i mina öron, löjligt. Tänkte bara nämna det och istället försvara de något ovanliga regler som kommit till på skolor och dagis. Ett exempel är att ett dagis förbjöd sina anställda att berömma flickors kläder. Jag tänker inte försvara förbudet i sig utan istället tänket bakom. I mina ögon är liknande regler svaret på frågan "Hur bryter vi rådande könsnormer och hur får vi ett mer jämställd samhälle?" i ett top down perspektiv. Genus är ett relativt nytt ämne och det är fruktansvärt svårt att åskådliggöra problematiken och ändra handlingsmönster, speciellt när man arbetar med barn. Så vad gör man? Hur ändrar man ett samhälle? Svaret på den frågan är, i dagens samhälle, liknande regler. De är inte perfekta eller önskvärda i det långa loppet men fullt nödvändiga. Vi kan inte passivt ändra vårt beteende genom goda viljor. Vi måste ha konkreta regler. Regler som ibland förefaller löjliga.

Om ni har läst inlägget i fullo är jag tacksam över feedback och fredliga diskussioner.

Hur bra är inte den här låten? Klarade omtentan, får besök i helgen. Life is good.

Är inne på tredje dagen av sjukdom vilket är en dag mer än vad jag brukar vara sjuk. Det är ett problem eftersom jag missar allt jag egentligen brukar göra; städning, träning osv. Ha, vilken lögn. Jag ber om ursäkt.

Det jag uppskattar med att vara sjuk är att det är socialt accepterat att ha morgonrock på sig. Dessvärre är det tydligen inte ok att gå på affärn med morgonrock vilket är lite av en dubbelstandard tycker jag. Lillkiosken brukar vara folktom och med en kassörska som jag är fantastiskt bundis med. Det var fullt och kassörskan tyckte tydligen min utstyrsel var opassande då hon vägrade hälsa. Otrevligt.

Förstår inte vad grejjen var, hade mjukisbyxor och t-shirt på mig...

Eftersom vi i klassen byggt upp aggressioner mot varandra i snart ett år bestämde vi oss för att starta en fight club. Edward Norton var tyvärr upptagen och en jävla mes så vi valde laserdome istället. Inte lika coolt men det fick duga. Efter en hård runda av lasrande och muttrade svärord vann undertecknad. Kände mig direkt som en krigshjälte men självklart fick jag inte hybris...

Vaknade fantastiskt tidigt och lät solens strålar smeka min kind medan jag gjorde min morgongympa. Brevbäraren cyklade visslandes förbi och med ett "God morgon Jonas" räckte han över posten. Medan jag stod där på gatan och drack mitt kaffe kom, i vanlig ordning, grannarna och sökte audiens.

Jag ska sluta ljuga.

Jag vaknade till mobilens skräniga ondska och kastade några hatiska blickar mot saker som inte förtjänade det, klädde på mig och begav mig mot frisörsalongen. Det första som slog mig är att det verkligen inte är pojkvänligt på klippotek. När jag säger pojkvänligt har jag absolut inte problematiserat termen eller satt det i några perspektiv överhuvudtaget utan använder det i dess mest stereotypiska mening. Tidningarna hade inga vapen, döda djur, prylar, utvik eller bilar. Suck.

En ung kvinna med en av dom suraste minerna skällde ut "Jonas?" och katastrofen började.

- Hur vill du ha det då?
- Kort. Som jag har det fast kortare, vill inte hit igen på ett tag. Svarade studenten på ett trevligt sätt.
- Okej. Frisörskan verkar tänka och fingrar förstrött i håret.
Det går 20 sekunder av tystnat och nu verkar hon bara ha grävt ner fingrarna i skalpen. Hon rör dom inte längre och jag skruvar nervöst på mig.
- Ja alltså, kort.

Hon spenderar runt 5 minuter med att schamponera in mitt hår vilket, om man slår ut det, är mer schamponering än vad håret brukar få över ett år. Jag blir nervösare.

Hennes försök till småprat är katastrofala och om jag inte hade haft en sax i håret skulle jag nog ha kutat därifrån för länge sen.

Det gick rätt okej efter att båda beslöt sig för att hålla käften men ett sista ödesdigert misstag från min sida var att låta henna klippa mina polisonger. Jag såg hur hon blev mer och mer nervös när ena sidan hela tiden blev lite kortare än den andra. Jag har inga polisonger kvar nu och en av dom är en centimeter kortare än den andra. Finns det någon där ute som kan fixa det? Jag skulle ha bett hon men ville absolut inte att hon skulle behöva raka av mig allt hår.

Varför har jag valt att vänta till efter tolv för att blogga? Är det för att jag nästan överdoserat på oboypulver? Nej, dom små bruna linjerna må vara goda men ingenting som är förenat med livsfara. Den egentliga anledningen ligger i rubriken och stavas ångest. Den egentliga anledningen är att jag i två månader har överlevt på människors goda vilja och en rejäl dos Macgyvering. Till exempel kan små pinnar av potatis från euro shopper tillsammans med falukorv bli något du knappast borde svälja! Mums.

Jag har levt på ruinens brant är vad jag vill säga. Inte på det glada sättet där alla hemlösa går omkring i en heroindimma och har en dräglig situation. Nej. Tänk er Hulk Hogan som tvingats se alla säsonger av Gilmore Girls. Tänk er Hendrix utan droger. Tänk er ett personligt samtal med påven. Så hemskt har det varit. Men livet går vidare och rövarna på CSN gav med sig.



Önskar att jag hade lärt mig något av hela grejjen men nej. Jag kommer givetvis få er att sakta skaka på huvudet och argt undra vad jag håller på med.

Btw, Erik har flyttat in hos mig. Inte Erik som person utan delen av Erik som verkligen betyder något; hans konsoler, datorer och spel. Eftersom jag har lite för mycket hemma så tänkte jag kränga lite stuffs. Xbox, ps3, bärbar och stationär dator. Allt finns, allt ska bort! Hör av er!

Btw2, Påven är en riktig jävla idiot.