Välkommen åter
Jag vill klargöra vissa saker med detta inlägg. Saker som jag har reagerat otydligt till i det verkliga livet och som måste förklaras mer djupgående. Jag vänder mig inte till individer utan detta är teman som ofta tas upp i diskussioner på youtube, forum och klassrum. Jag vill vara helt klar med att detta är min ställning och ni behöver inte nödvändigtvis hålla med. Eftersom inlägget kommer vara fullständigt ointressant för majoriteten av mina läsare behöver ni absolut inte läsa det.
1. Människor skapar sin världsbild utifrån sin omgivning. Vi vill, utifrån de vi ser, skapa en förståelse för världen vilket leder till subjektiva och godtyckliga ställningstaganden. Det jag syftar på i detta fall är vår definition på normalt som i många fall tycks sammanfalla med samhällets rådande norm. Detta är i min mening felaktikt eftersom det är ett snävt sätt att se normalt beteende. För att exemplifiera anses det ofta normalt och rätt att klä pojkar i blått och flickor i rosa vilket bara 100 år sedan var tvärtom. Rosa var en maskulin färg medan ljusblått ansågs feminint vilket lever kvar i nunneklädseln. Googla bilder på moder Teresa.
Det blir mer problematiskt om vi likställer norm som normalt i förhållande till sexualitet. Jag behöver knappast förklara alla de olika ställningstaganden som blir möjliga om vi låter uttalandet vara sant. Det är här som problematiken lyser extra klart. Är en normbrytande sexualitet avvikande och onormalt? För att belysa frågan måste vi skaffa en bättre definition på ett normalt beteende och det är här jag vill framföra min åsikt; Allt som inte hindrar dig från att leva en vardag och inte skadar dig eller andra är normalt. Dvs, tonåringars kläder, religionsutövande, sexualitet och vad du än vill skriva in där. Så länge du inte bryter mot ovanstående definition är ditt handlande normalt och ska inte fördömmas av andra eller av ett samhälle.
2. Jag vill försvara de hårt kritiserade kvoteringarna och styrningarna staten har införlivat. Ett exempel är Sahlins förslag att kvotera in kvinnor i styrelser vilket aftonbladets läsare har förfärats över. Tycker det är en fantastisk idé, och argumentet att det på något sätt skulle minska kompetensen i landets styrelser är, i mina öron, löjligt. Tänkte bara nämna det och istället försvara de något ovanliga regler som kommit till på skolor och dagis. Ett exempel är att ett dagis förbjöd sina anställda att berömma flickors kläder. Jag tänker inte försvara förbudet i sig utan istället tänket bakom. I mina ögon är liknande regler svaret på frågan "Hur bryter vi rådande könsnormer och hur får vi ett mer jämställd samhälle?" i ett top down perspektiv. Genus är ett relativt nytt ämne och det är fruktansvärt svårt att åskådliggöra problematiken och ändra handlingsmönster, speciellt när man arbetar med barn. Så vad gör man? Hur ändrar man ett samhälle? Svaret på den frågan är, i dagens samhälle, liknande regler. De är inte perfekta eller önskvärda i det långa loppet men fullt nödvändiga. Vi kan inte passivt ändra vårt beteende genom goda viljor. Vi måste ha konkreta regler. Regler som ibland förefaller löjliga.
Om ni har läst inlägget i fullo är jag tacksam över feedback och fredliga diskussioner.
"Allt som inte hindrar dig från att leva en vardag och inte skadar dig eller andra är normalt"
Tycker inte att det handlar om ordet "normalt", per ordets verkliga betydelse. Det skulle jag hellre definiera som ett "hälsosamt" ställningstagande.
Det viktiga är väl, som du tar upp, att poängtera att normalitet är ett högst flytande begrepp. Och dessutom jävligt onödigt. Tycker också att det är väldigt problematiskt när det tas upp i sammanhang som sexualitet. Men där finns det ju en viktig poäng i att göra om naturen. Dvs. att vi som människor tillskriver vissa beteenden i naturen normalitet som att det fanns ett syfte bakom djurs icke-kognitivt förankrade beteenden. Blir så less då man får höra "Men det är inte normalt i naturen!". Då bör ju földjfrågan vara "Tror du på gud?" Är svaret nej och dom tycker ändå att beteendet borde fördömas för att det inte är "normalt" så är dom dumma i huvudet. Visar det sig att dom tror på gud så blir det ju något svårare att debattera då det kan sägas finna ett faktist syfte med hur naturen är skapad. Men då blir ju problematiken, "Varför gjorde gud vissa människor och sjökor till bögar och lebbar?"
Sanningen bakom naturen är ju trots allt att den bara finns, utan mål eller reson. Den bara finns i våran närvaro som en gammal kompis som ibland är soft att hänga med(i) men som ibland kan vara riktigt jobbig(då en björn äter upp dig).
Jag definierade normalt som psykologer definierar hälsosamt och ohälsosamt beteende. Dvs. Definitionen synliggör när samhället behöver hjälpa en individ. Värderingen att beteendet är normalt la jag dit själv och den funkar för mig tills jag hittar en bättre.
Väldigt bra poänger Erik, jag tackar för inlägget. Skulle ha valt en lite vassare attityd till religiösa aspekten men det är inte något jag tänker skräpa ner kommentarsfältet med nu.
Menar med "svårare att debattera med" att dom ofta inte bryr sig om vad man säger, vill jag poängtera.
Tycker House sa det bäst.
http://www.centerforinquiry.net/images/blog_images/house_v_religion.jpg
Angående kvoteringar så tycker jag som alltid att det mest jämlika är att inte kvotera. Det beror ju också på hur stor skillnaden är bland de som söker.
Ifall det finns tio platser och vi har 90 män och 10 kvinnor som söker så anser jag inte att det ska vara 50/50. Men om det är ungefär 50/50 som söker och nästan bara män blir anställda så är det troligtvis någonting som är fel så då behövs ju uppenbarligen kvotering. Nu har jag ingen aning om hur det ser ut när de ska ha in folk i styrelser men ovanstående gäller för mig i alla fall.
Du har givetvis rätt Håkan, ansåg mig inte ha plats att ta upp din poäng så jag tackar att du gör den åt mig. Mitt stöd för kvotering innefattar givetvis att det görs proportionerligt.
Samhället som jag uppfattar det bjuder allt som oftast på det senare exemplet där en ungefärligt jämn hög av båda könen söker till tjänster och män som slutligen får jobbet.
Det vi också måste bejaka är anledning till varför män och kvinnor söker jobb. Det är min uppfattning att män oftare söker nya jobb medan kvinnor tenderar att vara nöjda med sin situation. Jag kan givetvis ha fel och eftersom jag inte har källor att backa upp detta påstående kan jag mycket väl ha fel.
