Antiklimax

Pizzan som jag spenderade hela min själ i, vördnaden jag kände när tejpen äntligen gav vika och degen uppenbarades. Första tuggan var som poesi, andra var som en sonett. 22:a tuggan var kall och besvikelsen total. Jag har nu totalt tappat tron på den här söndagen, hoppas jag glömmer den här dagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0