Branstrom

Jag har alltid varit smal, tanig och inte solbränd. En extraordinär kombination eftersom jag alltid sett ner på allas tjockisnojjor. Jag antog givetvis att alla hade lika lätt att behålla figuren som jag hade. Nu när tonåren är över och min ämnesomsättning kanske inte är lika krävande börjar magen sakta konvexa till sig. Aj vad sakta det går men man kan nu ta ett stadigt tag om naveln och extrafettet. Nu kommer vi till problemet:

Jag köpte kakor igår och efter att jag nyligen inhalerat ett paket singoalla med mitt eftermiddagskaffe känner jag fetmaångesten komma. När jag nu frustar efter fikat fantiserar jag om hur livet vore som fet. Givetvis kan man inte bli monsterfet utan att vara rik, jag antar att någon ger en några miljoner då man tangerar 150-sträcket. Varför skulle folk annars satsa på denna karriär? Vidare antar jag att det blir softare att åka hiss, roligare att inte gå i rulltrappor och en aningens trevligare att vara andfådd. Hmmmmm... kanske borde bli en tjockis.