Branstrom

Söndagar har en förmåga att erbjuda absolut ingenting. I en uttråkad trans har dagen förflutit. Givetvis finns det guldkorn även i sömniga söndagar men ett fenomen är sannerligen för tråkigt för att undkommas:

Det är OS-tider nu och jag som har en djup avsky för sportevenemang måste gräva mig långt ner under täcket. Att se hnn och hmmm trotsa kylan och sätta ett helt liv av träning i praxis ger mig ingen glädje. Jag hade kunnat se poängen om det var en kompis som tävlade eller om man själv utövade sporten. Dessvärre är inte sporadiska gymbesök en olympisk gren och det finns inte heller några som tävlar i existensminimum. Suck.

Så vad gör en obstinat man i sina bästa år på en Söndag som denna? Konståkarna bevisar själva att det är omöjligt att ta sporten seriöst.