Branstrom

Har börjat läsa denna episka bok. halvvägs igenom (60 sidor) är jag nästan gråtfärdig, att en sådan bok kan vara så oerhört bra fattar jag inte. Har absolut ingen aning om vad som är bra med den, kanske tilltalar den något primärt behov eller sympatikörteln. Ungefär som då jag läste hills like white elephants eller den där novellen då en man dör av kallbrand i afrika*. Båda av Hemingway. Båda rör mig till tårar av någon anledning, inte av ledsenhet utan av ren kraft från språket och historierna.

* Edit. Hittade namnet på novellen och den heter The Snows of Kilimanjaro. Läs den, oerhört bra.